Köksträdgården ger inte upp!

Underbara vackra grönsaker står fortfarande kvar trots nattens frost. Nu är vi strax inne i november och jag kan fortfarande gå ut och skörda i trädgården. Härligt. 

Jag har inte fått ner mina lökar än, men den här veckan ska allt det sista ner i jorden så den nya säsongen kan börja. 

Jag blir alltid lite långsam vid den här tiden på året. Det är så härligt att njuta av sin trädgård utan att behöva rusa runt och fixa en massa, det hör våren till när man har laddat upp energi över en hel vinter. Då spritter kroppen efter att få jobba. Nu går man mest runt och tittar och andas. Minst lika viktigt.

Zuccinin/Squashen ger sig inte. Tror att den kan vara lite träig nu, men det kanske fungerar att steka?

Rosenskäran med mer knoppar än någonsin! Helt galet och såå vackert!

Fänkålens gula blommor har en näst intill självlysande färg som syns även när det börja skymma.

Grönkålen som har haft invasioner av kål-larver, nu börjar det lugna sig och det ser ut som vi också får lite. Inte bara larv-föda...

Krassen är så snygg mot den svarta pallkragen. Daggdropparna glittrar som juveler på bladen.

Hallon! Jag som nästan hade gett upp hoppet om mina nyplanterade plantor ;) nog var det hösthallon alltid. 

Frågan är om alla hinner få tillräckligt med sol för att mogna!

Vi får väl se :)

Trädgård = koncentrerad natur

 

Vilken dag det har varit idag. Jobbmässigt har jag rensat ogräs och friserat växter inget särskilt med andra ord. Men vad gäller naturupplevelser har det varit en härlig dag. På morgonen hade en liten rödhake kommit in i växthuset. Rödhaken är min favoritfågel och det kändes speciellt att få lyxen att hålla den i handen i flera minuter medan den återhämtade sig. 

Ligustersvärmarens larv satt på en gren, Tjock som ett lillfinger är det nästan konstigt att grenen håller :) Det kommer att bli en häftig fjäril så småningom. 

Här fick man minsann ingen rens-hjälp... Tuff låg och sov bredvid mig hela dagen, man skulle ha varit katt :) jag fick i alla fall sällskap.

Trädgårdens nästa inneboende var salamandern. Jag bara älskar ödlor, de är så fina. Jag tar det som ett gott tecken att hitta en i trädgården, då har man en välmående trädgård.

Amiralfjärilen och påfågelfjärilen hade fullt upp i vår nya "miniprärie". Jätteverbena, Solhatt, Blodtopp, Blå Bolltistel och Kvanne var alla omtyckta. Det var fullt av bin, humlor, steklar, getingar och fjärilar. När jag stod och tittade på fladdret och surret kom en Trädgårdssångare (tror jag) flygande för att äta bladlöss. Idag har jag hittat en hel drös olika sorters larver, det bådar gott. Hoppas bara att de är snälla och inte äter upp hela min trädgård. Nu måste jag ta reda på vad det är för sorter. Ha en härlig vecka!

Kroppens motstånd till arbete...

Den stora otåligheten lade sig omgående när juli månad och värmen kom. Det är likadant varje år, så fort vi kommer förbi midsommar så blir min kropp och tanke ett enda motstånd. Jag vill bara ligga i skuggan, läsa böcker och filosofera. Jag vet.. inte lätt med två barn, men ni vet vad jag menar.

 

 Med 32 grader i skuggan och ett kontor under takfönstret på andra våningen förstår ni kanske att jag inte har varit så aktiv här på sidan. Så nu har jag investerat i en liten bärbar dator istället, så jag kan jobba lite var som helst (läs i trädgården...) Då kanske motståndet blir lite mindre.

 

Köksträdgården har verkligen exploderat i sommar, det är så härligt att gå runt och titta på grönskan. Även om torkan har tagit en del är jag ändå nöjd.

 

 

Kålfjärilens larver hittade min kålskog till slut, tur att jag hade mer än tillräckligt ;)

 

Bin, humlor och fjärilar har äntligen hittat hit, även om jag tycker att de är sena. Getingarna har så klart också hittat hit, men de är inte lika roliga...

 

 

Anisisopens (Agastache foeniculum) blommor är alltid välbesökta.

 

 

Jag trodde verkligen att det var den lila Klockrankan (Cobaea scandens) jag hade sått, men icke sa nicke. Den är stor vacker och vit.

 

 

Jordärtskockans blommor är som lysande solar, inte undra på att humlorna hittar dit.

 

Rosen 'schneewitchen' blommar fortfarande vackert i snövitt.

 

 

Nu när regnen börjar fylla på alla växternas vattenreserver känner jag mig lugnare till sinnes, ingen panikvattning sent på kvällen för att de nyplanterade växterna ska överleva sina första månader. Nu kommer de äntligen att klara sig själva för nu är sommarens torka över och höstens fukt i antågande.

 

Nu börjar arbetslusten stiga i kroppen igen. =)