Den stora otåligheten lade sig omgående när juli månad och värmen kom. Det är likadant varje år, så fort vi kommer förbi midsommar så blir min kropp och tanke ett enda motstånd. Jag vill bara ligga i skuggan, läsa böcker och filosofera. Jag vet.. inte lätt med två barn, men ni vet vad jag menar.
Med 32 grader i skuggan och ett kontor under takfönstret på andra våningen förstår ni kanske att jag inte har varit så aktiv här på sidan. Så nu har jag investerat i en liten bärbar dator istället, så jag kan jobba lite var som helst (läs i trädgården...) Då kanske motståndet blir lite mindre.
Köksträdgården har verkligen exploderat i sommar, det är så härligt att gå runt och titta på grönskan. Även om torkan har tagit en del är jag ändå nöjd.
Kålfjärilens larver hittade min kålskog till slut, tur att jag hade mer än tillräckligt ;)
Bin, humlor och fjärilar har äntligen hittat hit, även om jag tycker att de är sena. Getingarna har så klart också hittat hit, men de är inte lika roliga...
Anisisopens (Agastache foeniculum) blommor är alltid välbesökta.
Jag trodde verkligen att det var den lila Klockrankan (Cobaea scandens) jag hade sått, men icke sa nicke. Den är stor vacker och vit.
Jordärtskockans blommor är som lysande solar, inte undra på att humlorna hittar dit.
Rosen 'schneewitchen' blommar fortfarande vackert i snövitt.
Nu när regnen börjar fylla på alla växternas vattenreserver känner jag mig lugnare till sinnes, ingen panikvattning sent på kvällen för att de nyplanterade växterna ska överleva sina första månader. Nu kommer de äntligen att klara sig själva för nu är sommarens torka över och höstens fukt i antågande.
Nu börjar arbetslusten stiga i kroppen igen. =)
