Vissa höst och vinterdagar får man anstränga sig för att hitta något vackert i trädgården, andra dagar är det betydligt lättare. Den avgörande faktorn är oftast solen.
Igår lyste solen, en kall låg sol. Vilken skillnad det gör med kropp och själ.
Jag tog med mig kameran ut för att se om jag kunde hitta något fint. Något fint var kanske att ta i, men en trädgårds förfall är intressant.
Mangolden har blivit tilltryckt av den tunga snön som kom för några veckor sen, men färgerna lyser fortfarande vackert.
En av krukorna jag inte ha pysslat till än lyser faktiskt fortfarande i silver.
Luzula sylvatica eller Storfryle heter gräset som fortfarande är grönt och kommer att vara det hela vintern. Jag är så glad att jag kan prova olika växter i min trädgård. Det här gräset är en riktig pärla!
Bolltisteln har några fröställningar som fortfarande står upp även om den där snön knäckte det mesta i mina rabatter. Jag låter den stå kvar en stund till för att påminna mig om min vackra rabatt och längta till nästa säsong.
Samtidigt har nya skott börjat visa sig på den Kaukasiska Vingnöten. En säsong har börjat innan den andra har slutat. Det sprider hopp om en ny vår om nu någon tvivlat.
Förra hösten och i våras planterade jag städsegrönt både här och där i trädgården. Det är jag väldigt glad för nu. Så mycket finare det blir vid den här tiden på året om det finns lite gröna färgklickar här och där.
Även mossan på stenmuren är vacker när det inte finns en massa annat att titta på.
Honungsrosen har slitit sig för andra gången och det krävs rejäla uppbindnings-trådar för att få den att stanna kvar den här gången. Som tur är har den inte knäckts.
Solnedgång är man ju inte bortskämd med. Vattnet i trätunnan speglar skogens nakna grenar så vackert.
Ha en skön vecka!
/Therése
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar